Fakta om Hovshallar och Kullens fyr
Hovs hallar
Här möts Hallandsåsen och havet på ett mycket dramatiskt sätt med höga uppspruckna
klippbranter, raukar, klapperstensfält och grottliknande formationer. Utsikten
över Laholmsbukten är nästan överväldigande. Höjderna ovanför klippbranterna
utgörs av enefälader och små skogsdungar vilket gör det lättare att gå. Floran
är mycket varierande tack vare de omvälvande marktyperna. Människor har nyttjat
marken sen förhistorisk tid vilket fornlämningarna i området visar. De flesta
klippformationer har fått egna namn och många är berättelserna om vad som hänt
i området, från gamla smuggelhistorier till nutida filminspelningar. Området
kring Hovs hallar är förklarat som naturreservat. I klippbranterna finns mycket
att se. Här växer slån, nypon, murgröna och doftande vildkaprifol tillsammans
med olika arter av ormbunksväxter som gaffelbräken och stenbräken. På stora
områden ovanför klippbranterna är enbuskarna dominerande men det finns även
inslag av oxel, rönn, björk och björnbär. Bland markvegetationen dominerar ljung,
rödven, kruståtel, fårsvingel och på fuktigare ställen stagg. Men här finns
också områden där beteskrävande arter trivs såsom knägräs, vårstarr, borsttåg,
backtimjan, jungfrulin och kattfot. På den östra platån finns ett område med
kalkrik grus och därigenom en artrikare flora. Här hittar du spåtistel, vanlig
ögontröst, darrgräs, kamäxing, vildlin och kustgentiana som blommar i augusti.
Nere vid klapperstensfälten växer strandkål, kustbaldersbrå och strandloka.
Hovs hallar är geologi i stor utsträckning. Själva ordet hallar betyder också
berg i dagen. Här kan du faktiskt se in i själva Hallandsåsen: röd gnejs med
inlagrad amfibolit. Båda är bergarter bildade för ca 1,8 miljarder år sedan,
med andra ord är det urberget du ser. Det är emellertid ett kraftigt uppsprucket
berg. Det hände för ca 230 miljoner år sedan när de stora kontinentalförskjutningarna
ägde rum. Hallandsåsen sköt då upp över omgivande lågland och blev nästan söndermalt,
framförallt i kanterna där det gnuggades mot omgivande berg. Längre in i berget
bildades så stora och breda sprickor att svart magma, diabas trängde upp från
jordens inre. Sådana diabasgångar kan du följa här. Efter detta kunde erosionen
börja sitt nedbrytningsarbete. Vid den senaste istidens avsmältning från Bjärehalv-ön
för ca 14 000 år sedan låg landet nedtryckt av isen och endast partier stack
upp över nivån ca +60 m över havet (Högsta Kustlinjen). Så småningom höjde sig
landet upp ur havet.
På höjderna och sluttningarna ner mot klippbranterna finns fornåkrar med terrasseringar
och röjningsrösen som visar att människor under brons- och järnålder (ca 1800
f Kr - 1050 e Kr) till viss del nyttjat marken för odling.
Kullens fyr
Kullens fyr, längst ut på Kullaberg, är Skandinaviens ljusstarkaste fyr i ett
av världens mest trafikerade vatten. Den är belägen 78,5 meter över havet och
kan ses på fem mils avstånd.
I över 1000 år har här funnits en fyrplats med ljus för att vägleda sjöfarare.
Dagens fyr ritades av arkitekten Magnus Dahlander från Dalarna år 1898. Den
har tre stora linser som roterar fyra varv i minuten och ger tre blixtar per
varv. Linskonstruktionen är en uppfinning av fransmannen Fresnel och levererades
år 1900. Den sammanlagda kostnaden för den färdiga fyren blev 100 922 riksdaler
(5 241 000 kr i dagens värde) varav kostnaden för själva linsapparaten utgjorde
60 000 riksdaler.
Tyco Brahes fyr lyser starkast
Högt uppe på en klippa vid inloppet till Öresund står Kullens fyr. Det är Sveriges högst belägna fyrplats med fyrljuset 88,5 meter över havet. Fyrbelysningen i sundet har en lång historia. Troligen började den redan under tidig medeltid, då de tyska köpmännen hade organiserat sig i Hansaförbundet och Östersjöhandeln blomstrade. 1560 gav kung Fredrik II av Danmark order om att sätta upp "fyrpander" på Skagen, Anholt och Kullen. "Fyrpanden" på Kullen skulle konstrueras som en "papegoie", så att den kunde halas ner, fyllas på och tändas. Fyrljuset skulle komma från en vedeld som brann i en järnkorg. Den skulle brinna på 20 alnars höjd och hänga i en kätting i en ställning av grovt ektimmer. Ända från början tycks det ha varit svårigheter med de nya fyrarna och det finns en mängd brev med klagomål över att de inte lyste.
"Papegojfyren" på Kullen blev redan år 1563 utbytt mot ett murat stentorn som byggdes på berget. Tornet hade en fyrlykta med blytak och fönster med glasrutor. Ljuset kom från tolv stora talgljus. 1577 fick Tycho Brahe Kullagården som förläning och till den hörde plikten att sköta Kullens fyr. Tycho Brahe hade upptäckt stjärnan Nova Stella i stjärnbilden Cassiopeia och vunnit världsrykte. Han hade då fått ön Ven i förläning och blivit en av kungen Fredrik II:s gunstlingar. Året innan hade han börjat bygga sitt slott Uranienborg och observatoriet Stjärneborg. Egentligen hade han tillräckligt att göra utan tjänsten som ”fyrmästare”. Klagomålen över att fyren inte lyste fortsatte, men eftersom Brahe stod högt i gunst hos kungen fick han endast varningar. Trots att den berömde vetenskapsmannen inte skötte tjänsten som fyrmästare bättre än sina föregångare behöll han uppdraget till sin död 1601. Då blev fyren svensk. 1585 byggde en av Kronborgs arkitekter, Antonis van Opbergen, ett nytt fyrtorn på Kullen. I början av 1600-talet började man elda fyrarna med stenkol. Kolen brann i det fria. De släcktes inte så lätt i regnigt väder, de brann längre än ved och flamman var tydligare. 1624 byggdes Kullens fyr om till en sådan öppen stenkolsfyr. Freden i Roskilde, som slöts 1658 innebar att Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän blev svenskt och Kullens fyr kom nu att tillhöra Sverige. Sommaren 1749 revs Kullens gamla fyrtorn som länge varit i dåligt skick och en ny fyr byggdes. Den blev Skandinaviens då mest moderna och säkra fyr, men klagomålen och anmärkningarna mot fyrningen på Kullen fortsatte. Anders Polheimer fick 1783 i uppdrag att försöka förbättra fyranordningarna. Resultatet blev en uppfinning med vindtunnlar. Fyren på Kullen byggdes om enligt denna konstruktion 1792. 1817 byggdes fyren åter om med en lanterninkonstruktion. Kolelden slöts inne i ett ”glashus” och brann då med en jämnare låga. Polheimers fyr användes ända fram till 1843, då stenkolsepoken på Kullen tog slut. Man kan ännu se att marken på fyrbacken är svart av kolstybb under grästorven. 1843 byggdes fyren om igen. Den förändrades till en ”omgående spegelfyr”, där fyrapparaten bestod av tolv rovoljelampor och tolv paraboliska mässingspeglar. Speglarna förstärkte ljuset från lamporna. En ny uppfinning som ökade fyrarnas ljusstyrka från några få till många miljoner hefnerljus var linsapparaten av kristallglas. Den uppfanns och konstruerades av Augustin Fresnel. Han placerade en ljuslåga i fokus på ett stort brännglas, som då bryter ljusstrålarna så att de utgår parallellt från linsen. 1899 började man bygga ett helt nytt fyrtorn på Kullen, strax intill det gamla. Tornet är 15 meter högt, av grå granit.
1900 levererades från Barbier & Bénard den stora linsapparat som än i dag roterar i lanterninen. De roterande linsapparaterna drevs runt av ett urverk med lod, som även reglerade farten så att fyrapparaten kunde hålla konstant hastighet. När fyrapparaterna blev allt större och linserna allt tyngre, var det svårt att få de tidigare konstruktionerna att hålla och det gick inte att öka hastigheten. För att få fram blixtkaraktär tvingades man göra en helt ny konstruktion. Rullbanorna ersattes av en rund behåller fylld med kvicksilver. Hela den tunga linsapparaten flyter alltså i kvicksilver, som har mycket liten friktion. På Kullens fyr roterar den tunga linsapparaten, som väger ca sex ton, i ett 50 liters kvicksilverbad inneslutet i ett gjutjärnskärl uppburet av tre kolonner. Ljuskällan var först en vanlig fotogenlampa. När den byttes till en luxlampa ökade ljusstyrkan till 500000 hefnerljus. Så förblev det ända fram till år 1907 då fyren elektrifierades. Ljuskällan blev nu en 1000 W-lampa och ljusstyrkan ökade 8 gånger till 3,8 milj hefnerljus. Så är det än i dag.
Text: Anna Sandell
http://www.sjofartsverket.se/templates/SFVXPage____1581.aspx
http://www.kullabergsnatur.se/show/swedish/fyren.aspx
